I tisdagskväll kom Storflickan äntligen hem från sina tre veckor på språkresa i Hastings, England. Hon hade haft det jättebra och trivts som bara den. Hon hade fått kompisar, bott hos en trevlig familj och trivts! Kul! Språkresearrangören STS verkar jättebra!
Jag hade ju förberett välkomstmiddag för Storflickan, och det var meningen att hon skulle landa på Arlanda 17:20. Där skulle hela familjen möta upp. Vi kollade dock flighten på Luftfartsverkets hemsida och det blev direkt försenat 1 timme. Sedan två, och sedan tre. De kom till slut inte iväg förrän 20:00! Planet landade till slut på Arlanda 21:45. Och först en hel timme därefter kom hon Sara ut med väskan i ankomsthallen! Britta, lilla Stella och jag mötte upp och väntade otåligt. Vi var inte hemma i Sollentuna förrän 23:30!
Detta hade hänt:
I söndags hade en av killarna (13 år) som åkt på samma språkresa fallit ner från en fem meter hög klippa. Han fördes till sjukhus och låg kvar för observation över natten.
På tisdagen, på flygplatsen hade han klagat över yrsel. Men han kunde gå själv. Kort efter att planet lyft från London faller killen ihop på planet och blir jättedålig. Kaptenen tar ett snabbt beslut och nödlandar i Amsterdam (kolla på en karta för att se vad nära London och Amsterdam ligger varandra) där killen förs i ilfart till sjukhus för vård. Två av de tre medföljande STS ledarna åker med killen till sjukhuset. Jag vet inte hur det gick för honom.
Först över fyra timmar senare får flyget en slot att lyfta. Väl framme på Arlanda ingick det i STS regler att alla skulle bli avprickade samt ha fått sina väskor innan de får gå ut till sina mötande anhöriga. Då det bara fanns en av tre ledare med till Arlanda, tog detta extra lång tid.
Mina tankar går till killens föräldrar. Fy vad hemskt för dem. Jag hoppas att killen klarar sig.
Man kan också fråga sig om det var rätt beslut av STS att låta killen flyga hem efter hans olycka och då han klagade över yrsel på flygplatsen. Han kanske inte klagade till en STS ledare utan till någon kompis? Eller så kanske STS hade fått OK från läkare att låta honom flyga? Ja, det är mycket man inte vet i det hela. Men läskigt är det.
Sonen har faktiskt vaknat till liv avseende övningskörning. Det visar sig att hans övningskörtillstånd går ut 2009-08-31. Om han inte lyckas köra upp innan dess måste han ansöka på nytt med avgift, göra om teoriprovet mot avgift, göra om halkbaneprovet mot avgift etc.
Det är bara jag som har auktorisation att vara privatlärare för honom. Mamman har av någon anledning inte ansökt.
Jag övningskörde med Sonen både igår och idag. Igår var första gången på 6 månader, och det gick rätt knackigt till en början. Men det gick lite bättre efter ett tag. Han har inte full koordination och styrsel över bilen ännu. Och simultanförmågan är inte 100%. Han blir lätt stressad när en bil ligger för nära eller när det blir för många saker på en gång som han måste hålla reda på.
När vi körde idag gick det bättre, men då det regnade kraftigt av och till behövde han sätta på vindrutetorkaren av och till. Detta extra moment gjorde att han blev konfys ibland. Som sagt, det är mycket man måste lära sig att göra automatiskt och samtidigt när man kör bil, och det är långt kvar till dess för hans del.
Jag har lovat att köra med honom 4h per vecka tills han kör upp. Det ger honom totalt ca 25h till. (Fram till för ett halvår sedan hade vi kört totalt 50h och utöver det hade han tagit ett tiotal körlektioner). Blir han inte godkänd på uppkörningen nu vet jag inte vad. Då kanske han inte skall ha körkort?
Jag tog 10 körlektioner när jag var 18. Sedan la jag av och väntade på lumpen där man kunde få körkort gratis. De hade de tyvärr ställt in det året jag började lumpen. Jag körde olovligt en handfull gånger i lumpen (utan att åka fast). När jag vid 23 till slut bestämmer mig för att ta körkort gör jag det på körskola. Jag kör 26 timmar och klarar mig på första uppkörningen.
Alla är olika och behöver olika mycket övning. Sonen verkar vara en sådan som behöver lite mer. Kanske hade sammanhängande övning gett bättre resultat, men han blev så nedslagen av kuggningarna att han blev rädd för att misslyckas igen. Förståeligt.
Storflickan har ju sedan ett par år haft en fettklump i kinden. Troligtvis någon form av talgklump. Jag började ringa sjukvården för ett år sedan och lyckades efter mycket om och men få till nödvändiga remisser och besök.
Storflickan berättade att det var rätt många som på språkresan frågade vad det var för klump hon hade i kinden.
Nu, imorgon kl 10:00 skall hon opereras för detta. Jag misstänker att det blir jag som får vara den som följer med för hon är lugnare i mitt sällskap. Det går till exempel inte att ta en spruta om mamman är med, medan med mig så går det bra, även om det fälls lite tårar.
Jag hoppas verkligen att det går bra och att inga komplikationer tillstöter.
Idag ringde BMW och berättade att min bil kommer att bli klar i morgon eftermiddag! Yippee!!! Från illdåd till reparerad och omlackad bil tog det exakt 4 veckor!
Jag kommer inte att sakna hyrbilen Volvo V70 2.0F – undermotoriserad med usel segdragningsförmåga och orolig styrning. Min underbara BMW 525iA Touring är den bästa bil jag haft. Och imorgon får jag den tillbaka. Alla grannarna vet ju nu vad som hänt, och polisgrannen som bor på min gata har lovat att hon och hennes kollegor skall patrullera extra i vårt område!
Tjuvar: Beware!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar