Lesbos, Grekland

Nu är vi åter från vår Greklands semester på ön Lesbos. Vi landade på Arlanda 01:45 på natten till fredagen och var inte hemma förrän kl 03:00. Trots den sena timmen gick det ju inte att sova direkt. Jag lade mig först kl 05:00 och sov till 11. Jag var lite sliten i går fredag, men idag lördag är jag åter i form.

Vi bokade ju denna resa först fem dagar innan vi åkte. Hustrun kände ett stort behov av miljöombyte. Vi beställde således en resa till den grekiska ön Lesbos med ospecificerat boende men med pool för lillflickans skull.

Det boende vi till slut fick var jättetrevligt. Det var ett familjedrivet lägenhetshotell där vi fick en tvåa med kokvrå och toalett med dusch. De hade ett poolområde där vi ofta satt och tittade på lillflickan medan hon badade.

På planet köpte jag snajdiga solglasögon som jag kunde ha på utanpå mina vanliga glasögon. Polaroid. Det var mycket värdefullt i soliga Grekland.

Vi hyrde en bil hela veckan, en Fiat Punto (1,2 liters motor på 60 hästkrafter) och det gjorde att vi varje dag kunde besöka olika stränder, byar, kyrkor, museer och vingård. Det var det verkligen värt. Vi fick se mycket och fick verkligen uppleva ön.

Ön Lesbos är Greklands tredje största ö. (Efter Kreta och Rhodos) och ligger på Greklands östkust jättenära Turkiet. 100 000 invånare.

Ön kallas också för Lesvos eller Mytilini. Den är väldigt bergig och har massor med kurviga vägar med hårnålskurvor. Snacka om att jag fick växla som en tok på min undermotoriserade Fiat. Ibland fick jag köra på ettans växel i långa stunder för att komma upp för backarna.

Lesbos är källan till benämningen ”lesbisk”, dvs en kvinna som är homosexuell. Det kommer sig av att en dikterska och lärare, Sapfo, som bodde på ön år 680 före kristus, skrev kärleksdikter till sina kvinnliga elever. En nyöversättning av hennes dikter har tydligen kommit ut i Sverige i år sägs det.

Jag upplevde det som att det var väldigt lite turister på Lesbos. Lika många greker som utlänningar. Vi bodde i en liten stad som heter Anaxos på norra sidan. På restaurangstråket som hade ca 10 restauranger, hade ingen restaurang mer än 3-5 bord av kanske 20 besatta vid något tillfälle. Halvtomt mao. Beror detta på finanskrisen?

Tydligen skall det vara mera high-life med dunka dunka och nattklubbar på södra sidan. Vi hamnade således helt rätt på norra sidan.

Hotellet vi bodde på, Christinas Gardens, var mycket trevligt byggt och kändes nytt. Det var som sagt familjedrivet. Hotellägaren, pappa Iggy, var en annorlunda figur. Han var oftast glad, ganska bullrig, skrek åt sina anställda och familjemedlemmar, hälsade alla damer med frasen ”Hello you lovely lovely lovely lady”. Ibland var det många fler ”lovely” än vad jag orkade skriva nu.

En sen eftermiddag satt vi vid poolen tillsammans med övriga gäster här och var och hade det skönt. Jag med flera läste, andra flöt på luftmadrasser i poolen, andra låg bara och solade.

Alla hade det bra och hade det lugnt och skönt. Då rusar Iggy upp och skriker till alla ”Nä nu är det alldeles för tyst. Detta är inte ert djävla sovrum!”. Då blev det ännu tystare må du tro. Iggy lommade iväg och jag tror han förstod att han gjort bort sig. Många av oss gäster misstänkte starkt att han gick på droger av något slag.

Han vurmade mycket för en barbecue kväll med grekisk dans och musik, och till slut gick vi med på att vara med på denna till en kostnad av 15 Euro styck. Vi dök således upp vattenkammade och fräscha kl 19:30 till denna tillställning. Då berättar han att det tyvärr är inställt då en av dansarna vrickat foten, att inte tillräckligt många anmält sig osv. Underligt. Kunde han inte bara sänkt priset lite, stekt lite kött åt oss som var där (20 st) och låtit det vara? Vi gick till en annan restaurang istället.

Iggy skötte sig annars bra. Han var uppe med tuppen då de första gästerna ville ha frukost vid 8, och han var kvar till sist varje dag (ca midnatt). Han kan inte få mycket sömn.

Jag hade en del saker jag behövde få fixade i rummet (myr koloni, trasig dörr, spärrad volymkontroll på TV:n osv) och de fixade han direkt! En handlingens man.
Om man kan kalla någon en ”control freak” så är det Iggy. Han övervakade sina anställda genom att stå över deras axel hela tiden. Ofta skällde han på dem på grekers vis. Han kan inte vara lätt att ha som arbetsgivare.

Vädret har varit fantastiskt. Strålande sol varje dag utan ett moln på himlen samt 30-34 grader i skuggan.

Det fanns en mängd olika stränder på Lesbos. De var alla av olika karaktär. Några var steniga, andar grovkorniga, andra med fin sandstrand, vissa var långgrunda andra var skitiga pg av blåst.

En eloge till alla stränder då de var rena, hade ombyteshyttar, duschar och papperskorgar. Det var väldigt fint ordnat.

Vi har haft en fantastisk vecka med sol, bad och kultur. En vecka i Grekland är ganska lagom tycker vi. Man hinner precis igenom de olika grekiska maträtterna. Grekisk sallad varje dag (Feta ost, underbara tomater, gurka, paprika och oliver indränkt i olivolja), souvlaki, moussaka, Kleftiko (lamm och grönsaker inbakat i smördeg), olika kycklingrätter och kötträtter med potatis, pastitio, tsatsiki (yoghurt med gurka och vitlök i) samt goda viner.

Grekiska vägar och bilförare är värda att omnämnas.
Större delen av Lesbos har smala vägar utan väggren med en fil i varje riktning utan mitträcke. De är mycket kurviga beroende på bergigt landskap.

På vissa sträckor så går det inte att passera en buss eller lastbil. Man får backa 100 meter eller hitta en grusficka någonstans för att låta det större fordonet passera.

Många grekiska förare anser sig själva som gudabenådade förare i ett F1-race och ser varje biltur som en tävling. De tar kurvorna med skrikande däck. De utnyttjar bägge filerna, alltså även filen som går i motsatt riktning, för att ständigt hitta den optimala linjen genom kurvorna. Detta gör att du straxt efter att ha rundat en kurva plötsligt kan finna att du har en bil som rusar mot dig i din fil som sedan i sista sekunden viker tillbaka till sin egen fil. Det är lite läskigt.

Lite här och var, i snitt varannan kilometer finns små minikapell (ca en halv meter höga). När en grek kör ihjäl sig sätter hans anhöriga upp detta lilla kapell för att hedra den dödes minne. Grekland är fullt med sådana små kapell längs med vägarna.

Grekerna använder inte bilbälte. Barnen sitter i mammas knä i framsätet. Nio av tio motorcyklister använder inte hjälm och åker i t-shirt och shorts. Vår servitör sågs ofta åkandes på sin motorcykel med sin fru på bönpallen samt sin treåriga dotter i knät precis bakom styret. Han pratade mycket om sin älskade dotter, och hon var verkligen söt. Undrar hur söt hon skulle förbli om han tvingades tvärbromsa med sin motorcykel en dag.

Grekerna har bland den sämsta trafikstatistiken i Europa. Ca 15 döda per 100 000 invånare. Att jämföra med Sveriges 5,5 döda per 100 000 invånare. Kolla in den här intressanta grafiken från EU som visar med färger vilka länder som är farligast respektive säkraste trafikländerna: http://ec.europa.eu/transport/roadsafety_library/care/doc/gis_eu25_2006.pdf

Fiat Punton hade faktiskt en färddator. Den angav snittfarten till ca 35 km/h och en förbrukning på ca 0,7 liter milen. Jag kunde således efter min bästa förmåga inte hålla så värst hög fart. Jag körde inte långsammast – jag körde om en del bilar och låg och nosade på en del greker – men vägarna var av en sådan beskaffenhet att det inte gick att köra fortare än i snitt 35 km/h och för det mesta gick det inte att köra om. Det fanns ju som sagt en del dårar som körde om mig i noll sikt med skrikande däck. Jag ville inte vara som de. (Värderar livet)

Jag tankade totalt 45 liter bensin under veckan. Vi körde således nästan 65 mil under veckan. I snitt 9 mil om dagen. För att ta oss till alla utflyktsmål, museer och stränder körde vi således ca 3 timmar om dagen. Det var det värt.

Överallt på ön växte olivträd.

Det sägs att det finns nästan två miljoner olivträd på ön. Detta, vid sidan om spritdrycken Ouzo (anis kryddad som blir grumlig med vatten) verkar vara öns huvudnäring. Vi såg också en del stenbrott. Turismen är ju också viktig förstås.

Vi såg också tecken på större militärbaser. De var oerhört väl gömda i bergen.

Det går att dricka vattnet från kran i Grekland, men rekommenderas inte. De renar det inte fullt ut. De har vattenbrist och lagrar vatten i stora tankar. Där hinner vattnet ta smak och smakar illa. Således får man borsta tänderna med flaskvatten. Vattenkokaren fyllde vi på med från flaska. Var och varannan dag fick vi således köpa 9 liter vatten.

Toaletter måste också nämnas! ;-) Första gångerna jag var i Grekland på semester stötte jag ibland på ”hål i golvet” varianten. Äckligt som fan. Men denna gång förvånades vi över att det på alla restauranger fanns en toalett och att den var fräsch! Ibland saknades möjligheten att torka händerna, men det är ju inget större problem i 32 graders värme. De torkar ju i alla fall innan man hunnit tillbaka till bordet.
Greklands avlopps system är tydligen väldigt underdimensionerat och felkonstruerat varför man inte får slänga toalettpapper i toaletten. (Det blir lätt stopp) Därför står det alltid en papperskorg bredvid toaletten. Så att när man bajsat, och tar ett papper och torkar sig, så får man inte slänga ner det i toaletten utan skall lägga det i den lockförsedda papperskorgen bredvid. Det är svårt att vänja sig vid.

En annan ”intressant” detalj är att toaletterna är konstruerade så att bakre delen av toaletten är en sorts skidbacke ner till vattnet i botten. Således får bajskorvarna möjlighet att lämna fina spår efter sig innan de når vattnet. Det är inte så kul att behöva använda borsten efteråt så mycket. Och man måste alltid spola två gånger. Hur var det nu med vattenbristen?

Trots relativ närhet är yttertaken i Europa olika beskaffade. Gemensamt är dock tegel. Men av olika utformning och konstruktion.

Lustigt nog så cementerar de fast åsarna. Det gör vi inte i Sverige då kupan har en sådan rundning att vi slipper detta.

På Lesbos förekom nästan uteslutande småbilar. Toyota Yaris, VW Polo, Suszuki Swift osv. Småbilen jag hyrde, Fiat Punto, hade inte utrustats med ABS eller antisladd trots att den var från 2005. Det säger en del om grekernas ekonomi. De har inte råd med mer.
Ibland kom en större bil förbikörande, och då reagerade vi!

Åsnor är vanligt förekommande på Lesbos. Vi såg faktiskt flera gånger äldre män som red på åsnor som transportsätt.

Många åsnor stod i hagar och tjoade på åsnors vis.

Jag inser att en åsna kanske är det optimala färdsättet och fraktsättet om du skall vittja en olivlund i bergen. Har du inte råd med en fyrhjulsdriven jeep med flak är åsnan ett ekonomiskt alternativ!

Vi besökte som sagt en vingård på Lesbos. Det var en modern vitkalkad byggnad som drevs av en 32 årig ung man. Hans Pappa hade byggt upp det hela på 90-talet och första vinet hade producerats 1999. Vingården producerade 25 000 flaskor vin á 100 kr styck per år. Fyra heltidsanställda samt ett 30-tal säsongsanställda vid plockning.

I visningslokalen ljöd technomusik. Killen som drev stället hade nyligen doktorerat i kvinnors förtryck av män. Han var mycket snobbig och visade tydligt att han ansåg sig vara förmer än andra. Han talade utmärkt engelska med amerikansk brytning. Han hade många homosexuella drag. Han hade fö en gammal del av en skulptur som avtecknade en enorm penis. Eller i alla fall ollonet som var 40 cm långt. Han hade låtit ta reda på att denna skulptur var 7000 år gammal. Typ från Dionysos tid.
Han berättade att vinmakar traditionen på Lesbos var gammal, men att den legat i träda länge pga att befolkningen supit ner sig i Ouzo. Han återupptog således en gammal tradition.
Annars var vinet gott med mycket syra. Vi köpte med oss fyra flaskor hem. Kanske en av dem skall drickas till gösen vi skall äta till middag ikväll.

Byarna är bedårande. Man åker först på landsväg, och sedan vips är man inne i en by där man kör på en kullerstensgränd. Man tror knappt att det är framkomligt med bil, men det visar det sig att det är. Vips är man framme vid ett trevligt torg.

Gränderna är trånga. Man tror inte det kommer att gå att köra där, men med en liten bil går det faktiskt. De gamla gubbarna som sitter längs med väggarna får ibland lyfta på fötterna för att inte bildäcken skall köra över dem.

I de flesta byar finns ett litet torg. Vid varje torg finns en kommunal kran som oftast är lite fint utformad med en stenplatta.

I varje by finns oftast ett kommunalt kafé där gubbarna sitter och dricker ouzo och snackar med varandra.

Bläckfisk, sk Kalamares, är en specialitet i Grekland. De serverar den friterad som man sprutar citronsaft över och äter som det är. Hur gott som helst.

På en del restauranger såg vi plötsligt hur en bläckfisk, rensad, hängdes upp på tork någonstans. Då hade troligtvis någon invånare lyckats fånga en bläckfick och sålde den direkt till en restaurang.

Överallt på ön fanns löst springande katter och en del hundar. Som bror Duktig matade vi aldrig djuren vid borden på restaurangerna, men jag skulle tro att de flesta turister gör det.

Grekerna själva tar inte hand om djuren.

Den nordligaste och på norra delen största staden Molivos hade en borg högst upp på berget. Den byggdes ca år 1200 för att man skulle kunna försvara sig mot turkarna.

Vi klättrade och gick uppför en ofantlig mängd trappor för att ta oss upp dit. Svetten lackade i den starka värmen.

Väl uppe i borgen hade vi en fantastisk utsikt över staden, havet – och Turkiet!

Tydligen hjälpte inte borgen utan Turkiet invaderade och ockuperade i alla fall på 1400 talet.

Det fanns en hel del tavernor där man kunde sitta på utskjutande balkonger och se ut över bukten. Vi provade en liten stund på en av dem, men vi blev så höjdrädda att vi fick sitta längre in i lokalen. ;-)

Uppe på borgen, på dess innangård, växte en buske som släppte ifrån sig taggar som låg på marken. Lillflickans och mina Crocs/Foppa tofflor var fulla av dem undertill efter denna utflykt. Stellas skor som ju är tunnare och mindre än mina, släppte igenom en tagg som nu är djupt rotad i lillflickans fotdyna. Nåja, den kommer ut med tiden.
Jag kommer ihåg denna taggsort från min barndom i Sydafrika. Vi kallade den för ”Devils thorns” därför att om man tittar nära på en ser det ut som ett djävulsansikte.

Taggen är sinnrik. Den har bred och tung bas. Tar man den och tappar den ramlar den med taggen uppåt 70% av gångerna. Djur och människor som går på den får den i foten och skon.

Taggen är egentligen ett frö och sprider sig på detta sätt.

I en av de närliggande byarna, Petra, fanns en kyrka som låg på en hög klippa som låg mitt i stan. Petra betyder tydligen klippa eller sten på grekiska. Det var lite kul att se de tjocka tjocka tanterna som med stor ansträngning gick uppför och nerför alla trappor för att komma till kyrkan.

Vi tittade in i en del kyrkor under vårt besök. De ortodoxa kyrkorna är rikt utsmyckade. I taket hänger massor av kristallkronor. På väggarna finns ikoner.

Vi träffade trevliga svenskar på hotellet. En pappa var där med sin son som han hade varannan vecka. Han var en lite sävlig norrlänning från Östersund. Han ville till varje pris nätverka då han jobbade som säljare av någon hälsoprodukt. Han gav mig sitt visitkort i handen på mig då vi väntade vid bagagebandet vid Arlanda. Hans 13-åriga son Leo lekte jättefint med 6-åriga Stella.

Vi träffade också två trevliga tjejer som levde som ett par. De var intressanta.

De var knappt 30. Den ena var lång och smal, hade vackra ögon och mun, hade piercat naveln med någon ädelsten och hade förstorat sina bröst. Mycket vacker att titta på. Hon hade precis fått platschefsjobbet på en filial till en stor träningsanläggning i Nacka. (Tyngdlyftning, spinning, springa på löpband mm).

Hennes partner var troligtvis adopterad från typ Indien och var mycket charmig. Hon hade växt upp på en bondgård i Skåne. Hon hade tidigare jobbat som elektriker men hade nu växlat om till chaufför för ett åkeri som sköter småtransporter i Stockholmsområdet. Hon var charmig och var en rolig historieberättare. Hon hade tidigare arbetat på slakteri i Norge samt en hel del annat. Sökare?
Kerstin, Stella och jag fick en kram av tjejerna vid bagagebandet vid Arlanda. Vi gillade varandra.

Solen gick ner ca 20:30 varje kväll. Solnedgångarna var betagande.

Vi var ju väldigt transportabla och besökte en dag en mycket högt belägen by som hette Petri. Där fanns en omskriven taverna som vi efter att ha vandrat runt satte oss vid. Vi var ensamma om att sitta på den stora terrassen och såg ner över berget och ut över havet. Tavernaägaren satt och sov medan vi satt och spelade vändåtta och drack vatten, cola och öl. Så småningom ersattes den sovande tavernaägaren av en blond kvinna. Hon visade sig vara svenska och vi talade en stund med henne. Hon var gift med greken och hyrde stället tillsammans med honom och drev tavernan.

Stella har antagligen lyckats lära sig simma på denna resa. Vi hade ju den där poolen som hon allra helst hade velat vara i 24 timmar per dygn. Hon fick en timme efter frukost och en timme innan middag istället. På dagen någon strand i några timmar. Nu har jag videofilm där hon faktiskt simmar, dyker, står på händerna och hoppar ifrån kanten! Fantastiskt!

Annars är detta kanske den första charterresan där jag inte råkat ut för någon som helst flygförsening alls. Allt fungerade som en klocka. Inget rån, ingen malör. Perfekt!

Lesbos kommer jag att åka tillbaka till!