Studsmatta

Olika saker är ju på modet genom tiderna. Rullskridskor, skateboards, rollerblades etc. Varför inte nämna skidor, cykling etc. Ortopederna märker tydligt vilka av dessa sporter som för närvarande är på modet.

Sista fem åren har senaste innegrejen i villaområdena varit studsmatta. Det är ganska stora tingestar som mätt mellan 2 och 5 meter i diameter.

De gick ner i pris för ca 3-4 år sedan och mitt ex köpte en för 1200 kr som var 3,6 meter i diameter till stordottern som hon haft uppställd på sin tomt. (Nertagen på vintern)

Man hoppar således på en väv som är uppspänd en meter över marken. Hoppar man och tar i kommer man flera meter upp i luften. Att råka hoppa över kanten och dråsa ner i marken från 300cm till 150 cm i höjd är inte skönt eller tillrådligt. Oftast skadar man sig på något sätt.

För ca en månad sedan så lyssnade jag på ett radioprogram (P1) där en ortoped berättade att dessa studsmattor orsakade att 6000 personer i Sverige, varje år, skadade sig och fick uppsöka sjukvård. Oftast orsakades skadorna av att man var flera som hoppade på studsmattan och att en lättare person studsade av. Och att det fanns hårda murar, utemöbler eller andra ting utanför mattan som man ramlade på.

Ser du den blåa randen i bilden ovan till vänster? Den är ett skydd mot de fjädrar som spänner ut hoppduken. Där skadade sig många också. Inte bara de hoppande utan även de som stod omkring och klämde fingrar.

När nu mitt ex äntligen lyckats sälja sin villa kom Stordottern häromdagen och frågade om vi kunde tänkas ha studsmattan hos oss. Du kan tänka dig att lilldottern blev själaglad. Jag kunde helt enkelt inte säga nej. Så mitt ex och stordottern körde hit åbäket i atomer.

Så i igår satte vi ihop den. Aluminium ställningen var stabil och i god form. Och studsmattan var helt OK. Någon fjäder var däremot trasig och fjäderskyddet (det blå som går runtomkring ytterkanten var fransat och trasigt. Stella fick hoppförbud.

I morse åkte jag till en butik som heter Trampolinexperten i Arninge och köpte några nya fjädrar, nytt fjäderskydd samt skyddsnät. Kostade mig 2000 spänn.

Det var ett djäkla jobb att sätta ihop allt med hylsnycklar och råkraft. Men efter ett par timmar lyckades jag med god hjälp av Stella som räckte mig muttrar, brickor och verktyg. Ungefär så här ser det ut:

Sen kunde lilldottern äntligen börja hoppa. Hon hoppade i en timme i sträck!

Jag hoppas nu att jag inte kommer att sitta med lilldottern eller någon av hennes kompisar på akuten med benbrott, fotvrickningar, muskelslitningar eller annat. Jag har i vart fall gjort vad jag kunnat för säkerheten.