Ung son och driftighet

Här kommer en sorglustig historia om driftighet. Eller i vart fall brist på den.

Mitt ex och jag har ju en son. Han fyller 21 om två veckor. Han bor ju heltid hos Mamma sedan 6 år 100 meter härifrån.

Sonen gick ut gymnasiet, Naturvetenskaplig linje, för två år sedan. Jag tyckte han hade hyfsade betyg. Studentmössa och större fest.

Första året arbetade han på en skandalomsusad norsk finansmäklare där han arbetade med 100% provisionsbaserad lön som telefonsäljare. Ibland fick han lön. En kusins dotter hade landat honom detta jobb. När han inte hade pengar hade han det fint hos mamma.

Andra året arbetade han åter som en telefonsäljare på en mera reko byrå, men sonen bestämde sig här för att börja plugga i Uppsala. (Toppen)
Jag morrade under dessa år på honom om att han måste plugga efter gymnasiet för att han skulle få en dräglig framtida tillvaro. Sonen genomförde självvalt högskoleprovet vid två tillfällen i syfte att höja sina möjligheter att komma in på högskolan.

Sonen sökte således självmant (?) till Uppsala och någon politikerlinje baserat på högskoleprovet han tagit vid några tillfällen och fått 1.6. På detta kom han in.

Något vi känt att vi kunnat kritisera sonen för är brist på initiativ, driftighet och förmåga att ta vara på sina egna intressen. Vi har, och mamman framförallt, har tjatat oss fördärvade för att förmå sonen att göra små praktiska saker som är i linje med hans intressen. Ansöka till skola i tid, ringa och kolla vad som gäller, övningssköra ordentligt, ta kontakt med lärare avseende försenade inlämningsuppgifter, betygssättning, skicka in ansökningar mm mm.

Jag har nog inte varit lika tjatande som mamman, men nog har jag tjatat. Jag har tänkt ungefär: ”Vill han ha körkort får han anstränga sig och boka körningstid med mig”. Innan dess hade jag tjatat som bara den. Mamman vittnar om ett liv av tjatande till ingen vinst. Sonen är rejält slö och handlingsförlamad helt enkelt.

För ett drygt år sedan började jag övningssköra med sonen. Han hade dessvärre inte fallenhet för bilkörning. Efter ca 50 timmars körning så körde han upp och kuggades. Han hade då missat en större väjningsplikt. Han blev mycket besviken över detta och dröjde länge med att be mig övningssköra med honom igen och boka ny uppkörningstid. Det blev dessvärre så att en månad innan andra uppkörningen så blev det inte övningsskörning alls (pga Pelles prioriteringar) och några dagar innan körde vi som fan, men det räckte inte. Han körde igen och blev kuggad.

Månaderna efter det så tjatade jag och mamman som fan att han skulle övningssköra med mig. (Det var nämligen bara jag som hade tillstånd då jag skickat in en blankett och ansökt och fått tillstånd att vara handledare) Mamman hade hunnit skaffa ny bil men behöll sin gamla bil för övningsskörning. (Min bil har automat). Men det blev inte av.

I början på juli i år fick sonen besked om att han kommit in på Uppsala universitet på en politikerlinje (mycket statskunskap). Han hade räknat med detta och hade redan sagt upp sig från sitt jobb. Studierna skulle börja 20 augusti.

Samtidigt med detta så lyckas mamman sälja sin villa och kommer att flytta till en lägenhet i stan i höst, dvs 2009-10-15. I denna finns som bäst en bäddsoffa till sonen. Här ställs förväntningar om att sonen nu skall klara sig själv och flytta hemifrån, eller i vart fall till studentkorridor.

Nu i början på juli kom sonen på att hans körkortstillstånd bara gällde augusti ut. Nu blev det bråttom och vi började åter övningssköra som fan. Och det behövdes. Han var rostig efter drygt ett halvårs uppehåll. Men det tog sig.

Sonen hade nu ett antal saker framför sig som han behövde ordna:
- Ny uppkörningstid innan sista augusti
- Medlemskap i studentförening i Uppsala
- Medlemskap i nation i Uppsala som medför möjlighet till plats i studentkorridor i Uppsala
- Ordna faktiskt plats i studentkorridor eller lägenhet i Uppsala
- Ansökan till CSN (Centrala Studiestöds Nämnden) för att få studiebidrag och studielån.

Kort innan jag åkte till Grekland för 10 dagar sedan så kom Sonen och jag överens om att han skulle fixa allt detta, så att när jag kommit tillbaka så skulle vi tillsammans kunna övningssköra till brevlådan tillsammans och posta alla dessa brev och blanketter. Blanketten från CSN hade fö redan kommit med automatik. Det var bara att fylla i.

Nu i lördags, när vi skulle övningssköra, 10 dagar senare, så var ingenting av detta blanketteri utfört. Han steg fö upp från sängen hastigt påklädd i samband med att jag kom vid 12. Ingen frukost, inga borstade tänder.
Han hade således inte sörjt för sitt boende, sitt uppehälle eller sitt körkort alls medan jag var borta. Vi satt i Mammans kök. Det var meningen att vi direkt skulle åkt ut och kört iväg för att övningssköra men jag bad honom att sätta på en kanna kaffe och bad honom plocka fram blanketterna och börja fylla i. Mamman var med i bakgrunden men log i mjugg.

CSN ansökan fyllde han i själv utan problem.

Jag räckte honom telefonen och bad honom att boka uppkörningstid. Han såg lidande ut men lydde. Som den rökare han är gick han ut på balkongen och samtalade med kundtjänst. Det visade sig att hans övningskörningstillstånd hade gått ut redan 15 juli!! Hade vi åkt fast hade både Sonen och jag fått dryga böter. Olovlig körning och tillåtelse av olovlig körning. 30 dagsböter var. Tack och lov fastnade vi inte i någon kontroll.

Således gällde det att snabbt söka nya tillstånd, och då krävs det blanketter. Mamman hade ingen skrivare (!) varför vi snabbt åkte hem till mig.

En blankett skall ju normalt postas till en myndighet, och dessa blanketter behöver ju stoppas ner i kuvert och få en adress skrivna på sig och dessutom få ett frimärke klistrat på sig.

Det visade sig att Sonen inte visste på vilken sida av kuvertet som frimärket skulle sättas på. Systern, 16 år, som visste detta, skrattade ihjäl sig.
Jag skrev även ut ansökan till studentlägenhet i Norrlands nation, räckte honom ett kuvert och frimärke och såg till att han fyllde i, skrev adress och visade honom vart frimärket skulle sitta.

Som värsta curling-föräldern ordnade jag fram alla blanktetter till Länsstyrelsen för körkortstillstånd, hälsoprövning, ansökan till nation och korridor mm.

En del i den förnyade körkortsansökan innebär synundersökning. Vi hade redan fyllt i den fyrsidiga hälsoundersökningen, men sista halva sidan var tvungen att fyllas i av en optiker.

Jag körde således Sonen till min optiker. Jag lämnade över blanketten Sonen fyllt i och då bad optikern Sonen om legitimation. Då sa Sonen att han inte hade det. Det han hade haft hade han tappat för 1½ år sedan. Men för att få ett nytt av Nordea behövde man polisanmäla förlusten av det gamla. Och det hade han inte gjort. Och tills vidare hade han passet, men det var jobbigt att släpa med sig. Så det gjorde han inte.

Vi åkte således tillbaka hem till mamman, hämtade passet och fick till slut synundersökningen som gjorde att vi kunde skicka in hela ansökan till Länsstyrelsen igen. Jag betalade faktiskt hans förnyade körkortsansökan på 220 kronor och hans synundersökning på 100 kr. (Usch, borde jag gjort det? Värsta curlingföräldern)

Nya regler gäller. Således bokade jag en tretimmars handledarkurs den 8/8 som Sonen och jag skall gå. Detta krävs för att jag fortsatt skall kunna vara handledare för Sonen i övningsskörningen. Jag ringde och bokade medans jag körde Sonen tur och retur till optikern. Oj vad driftig man kan vara….Puh.

Jag bad Sonen att vänligen polisanmäla förlusten av sin legitimation (det gör man lätt via nätet numer), vänligen ansöka om ny legitimation hos banken med polisrapporten som stöd och vänligen se till att han hade ett nödvändigt verktyg i sin sociala kommunikation med samhället. Jag tror inte han fattade vad jag sa åt honom. Om han inte lyder mina råd, och om hans pass rasar samman (som det är nära att göra), så kommer han snart att stranda, utan att ha fattat varför.

Sonen klagar över att han har så lite pengar. Han har inte sparat någonting. Den sista lön han fick i slutet av juni, en låg lön pga frånvaro mm, är den enda han har. Han inser att denna inte kommer att räcka långt. Jag har inte orkat kolla att han betalar det han skall till Mamman.
De ca 35 000 kr han fick av mig i sparkapital vid 18 års ålder tror jag är bortsupet. Vad bra dessa hade suttit idag. Jag inser för sent att jag borde villkorat dessa pengar till något tillfälle efter 18 års ålder, men det gjorde jag inte. I och med att han fyllde 18 fick han direkt tillgång till stålarna.
Men Sonen har i vart fall många vänner och ett rikt kontaktnät. Han var på fest i lördags och har ett antal inbokade fester innan han skall börja på universitet den 20 augusti. Och då börjar ännu mer fester på universitetet.

För några dagar sedan berättade Sonen jublande att han tagit ett IQ-test på siten Mensa och fått 128. Han hittade också en artikel som beskrev vad jobbigt det var för överbegåvade barn - ja det stämde så väl in på hans barndom tyckte han.

När blir ens barn vuxna? När börjar de fatta att de måste ta ett eget ansvar för sina liv. Min begåvade son visar utpräglad obegåvenhet i sina kontakter med samhället. Fylla i en blankett och posta i brevlåda? – fy! - svårt! - omodernt! – bäst att undvika. Det är säkert integritetskränkande eller jobbigt på något annat sätt. Bäst att rösta på piratpartiet. Spara? Lägga undan? Ähhh – alldeles för vuxet. Man har ju alltid Pappa och Mamma. Framförallt Mamma.

Genom Mammans förändring i boende som nu är 100 meter från mig som sammanfaller i Sonens beslut (?) att plugga i Uppsala så tvingas Sonen att ta ett större ansvar. Hoppas han gör det. Det skulle han vinna på.

Ja, oj.