Jordankare - aldrig mer

Grannen var less på att titta ut på vår sorgliga missväxande häck mellan tomterna. Vi diskuterade. År efter år. Ny häck? Riva ner allt och ha ingenting? Staket?

I år blev det av. Det blev staket. Grannen vurmade för sk jordankare. Det verkade vettigt och verkade innebära ett minimum av fysisk insats. . Man slipper gräva och gjuta. Man bara bankar ner tingesten med en slägga. Jag hade aldrig använt dem förr, men de var ju välkända på marknaden och borde vara bra,

Så vi köpte 17 stycken jordankare och började jobba.

Jorden på våra tomter är lerig och stenig. Vissa stenar är stoora. Vi stötte såldes omgående på problem.

En knytnävsstor sten som fanns någonstans nere i marken i jordankarets väg kunde förflytta det sidledes flera centimeter. Och då funkade inte vår staketuppsättning.

Ibland tog det tvärstopp. Då fanns det en stor jättesten som hindrade vår väg ner i marken.
Ofta fick vi ge upp halvvägs ner i marken då det tog stopp och när vi baxade ur jordankaret hade det böjts betänkligt.

I 13 fall av 17 var vi tvungna att gräva ur och ta ut alla stenar, fylla igen och åter banka ner jordankaret. Oj vad det sög tid. Ibland fick vi såga av jordankaret för att vi nått ner till urberget. I 6 av hålen kom vi inte hela vägen ner utan fick gjuta.

Vi hade således sparat tid och kraft genom att gräva och gjuta istället från första början. Ja, vi hade behövt vara mycket noggranna med mätningarna när vi satte ner stolpskorna i betongen, men jag är övertygad om att detta sammantaget hade gjort jobbet lättare och snabbare.

Jag kommer aldrig någonsin använda jordankare igen. Gräva, sätta ner papprör som man stagar upp med jord, fylla med betong och mäta oerhört noggrant när man sätter ner stolpskorna i betongen är det som gäller. Det går snabbast och kräver minst anstängning.

Någon som hat en annorlunda uppfattning eller som applåderar min?

Oscar