Cykla kontra bil

Jag har ca 15 km till jobbet. Om jag skall gå dit tar det nästan tre timmar. Buss tar 45 minuter. (byte och väntan vid Danderyd). Stockholm är hårt trafikerat - bil tar också 45 min. (Ibland längre). Att cykla tar 45 min. Men då måste jag duscha efteråt (15 min) samt packa grejor innan. (10 min)

Det tar således ungefär lika lång tid att cykla till jobbet som att åka bil. Fast lite mer förberedelse och efterarbete och så. Men får fördelen av att det är bra för hälsan.

Nu så här i semestertider är det lyx. Då tar det bara en kvart att köra till jobbet, men det är som sagt lyx. Till vardags är min sträcka 45 minuter lång – no doubt about it.

I mitt sinne och huvud är det bekvämast att åka bil. Det krävs ingen ansträngning. Ingen förberedelse. Det är bara att sätta sig och gasa iväg. Man behöver knappt bry sig om väder. Ibland får man sätta på vindrutetorkarna. Behöver jag ha med mig en massa grejor är det bara att lasta i där bak. Jag blir inte andfådd när jag kör bil. Salt svett rinner inte ned från pannan och ner i ögonen så att det svider. Det gör inte ont i grenen. Lårmusklerna blir inte trötta. Jag behöver inte tänka extra på näringsintag och vätskeintag.

Bensinpriset är ca 11 kronor just nu. Den direkta kostnaden är således 33 kronor per dag om jag tar bil. Ca 700 kr i månaden. Cykeln har inga direkta kostnader.
Indirekta kostnader finns ju dock i form av reservdelar, service och annat underhåll. Gäller ju både bil och cykel som bekant.

Jag har som hälsodröm att jag skall lära mig själv cykla till jobbet. Bra för hjärta, kondition mm. Hälsa. Vikt.
Jag måste få bukt med min bekvämlighet och inse att det är bättre att använda tiden att transportera mig till jobbet med att cykla istället för att åka bil och få mig själv att inse att jag dessutom sparar pengar på att göra det. Varför har jag så svårt att förstå och inse det? Varför detta enorma psykiska motstånd? Är jag för välbetald? Detta är det största motståndet faktiskt. All förnuft säger att jag skall cykla. Men jag har ett betydande psykiskt motstånd jag ständigt måste övervinna. Min bekvämlighetslängtan är betydande. Detta är svårt att övervinna.

Inledande motståndet bestod ju av det praktiska. Jag stod där på morgonen i kalsongerna i sovrummet och behövde komma på vad jag behövde ha med mig för kläder till jobbet som jag en timme senare behövde ta på mig. Det är inte OK att komma med kortbyxor och en svettig T-shirt på en bank. Oftast krävs kostym och slips. Och dessa skulle jag stoppa ner i en ryggsäck. Om jag glömde något så skulle jag ju inte kunna rätta till det när jag väl var framme. Ja, man får ju också ta med sig necessär och handduk. Byxor, kavaj och skjorta. Slips kanske. Och skor. Man vill ju inte cykla i sina svarta skor utan i mer vädertåliga. Det man cyklar i blir plaskvått av svett och/eller väder.
Sedan några viktiga beslut. Borsta tänderna hemma eller på jobbet? Raka sig hemma eller på jobbet?

Första problemet var att mina grejor inte fick plats i min ryggsäck på 25 liter. Fick ha en påse på pakethållaren. Och att ha ryggsäck på ryggen är inte kul med allt svett som bildas.

Jag fick inledningsvis köpa cykelväskor som går att hänga på pakethållaren. Kravet på dom var att de skulle vara extremt lätta att sätta på och häkta av samt lätta att bära med sig. Samt tåla regn och snö- Sådana skaffade jag. 800 spänn.

Jag har aldrig gillat offentliga duschrum. Där man inför andra klär av sig och duschar tillsammans. Där man står på rad och rakar sig och borstar tänderna. Det är speciellt otrevligt om utrymmena är dåligt underhållna, lite mögliga samt skitiga. Luktar gärna unket och illa. Extra jobbigt blir det om man skäms för sin övervikt. Hur kul är det på en skala att vifta med sin ölmage bredvid vältränade 20 åringar?
Men offentliga tvagningsutrymmen är jag egentligen ganska van vid. Internatskolan Graeme college samt lumpen på K3 i Skövde. Samt diverse simhus. Nu SEB i Rissne.
Men jämförelsen med mitt golvvärmeförsedda finkaklade badrum med bubbelbadkar samt extremt rena badrum hemma haltar betydligt.
Jag har det helt enkelt för fint hemma.

Jag blev ju förkyld och fick en infektion i juni som besvärade mig. Då var jag obenägen att cykla. Kanske lite för obenägen. Kanske borde jag rört mig mer i alla fall. Men nu kan jag cykla igen. Vet dock att jag åter kommer att bli förkyld i höst. Kan jag inte cykla då?

Jag började ju cykla i maj. En eller två gånger per vecka. Jag plockade fram min 7 år gamla fina cykel, sprejade oljesprej på kedja och drev, pumpade däcken och gav mig iväg.

Värsta backen i Danderyd fick mig att få blodsmak. När jag halvvägs upp i backen fick ge upp hade jag maxpuls på 170 slag i minuten. Puh.

Efter ett antal vändor orkade jag faktiskt cykla uppför alla backar. Med lägre puls. Jag lärde mig också att jag skall använda alla växlar jag har mer aktivt. Man skall hålla jämn trampning med inte alltför hög belastning på knäna. Cykeln skall vara inställd med rätt höjd och läge på sadeln och höjd på styret! En riktig vetenskap! All denna vetenskap finns på nätet samt i lätt tillgänglig och köpbar litteratur visar det sig. Borde inte cykelhandlaren se till att cykeln ställs in rätt för varje köpare?

Just detta med växlar är lite lustigt. Jag har alltid trott att hög växel är lika med hög fart. Dvs om du har en 24-växlad cykel, dvs du har tre drev fram och 8 drev bak, ja då cyklar du som snabbast om du använder största drev fram och minsta drev bak – dvs 24 växeln. Men det är inte hela sanningen.

Om jag lägger i högsta växeln på en raka så är det tungt som bara den att veva runt pedalerna. Och inte går det fort heller för jag snurrar runt pedalerna rätt långsamt – kanske bara 5 km/h. I nerförsbacke går det skitfint och jag behöver inte snurra så fort för att det skall gå med en väldans fart – kanske 40 km/h.

Vad som gäller är att du skall trampa en konstant hastighet på tramporna. X antal varv per minut. Visst stämmer det att du om du med 100 rotationer per minut på tramporna cyklar snabbare med 24 växeln i än med 1:a växeln i. Tricket är dock att hålla 100 rotationer hela tiden.
Min cykelstil har dock varit att om det gått tungt, så har jag trampat långsammare, om det är nerförsbacke och gått lätt så har jag trampat snabbare. Ibland har jag hjälpt till genom att byta växel.

Helt fel visar det sig. Jag skall se till att genom att växla ofta hålla ett konstant motstånd och ett konstant varvtal på mitt trampande. Det här har jag inte lärt mig än. Skitsvårt.

Jag har en liten billig cykeldator monterad. (100 kr?) Man monterar en liten sensor på en eker på framhjulet, en mottagare på framgaffeln och sedan har man en kontrolldosa med display på styret. Där kan man avläsa fart, avstånd, snittfart, maxfart etc. Med min nuvarande cykelstil har jag en snittfart på 17 km i timmen. Jag ser när jag cyklar att jag i uppförsbackar går ner till 5-10 km i timmen och i nerförsbacke till och med kommer upp i 42 km i timmen! När jag frågar mina mera cykelvana kolleger så ligger de på 22-25 km i snittfart! (Dom har också billiga cykeldatorer) Det gör en väldig skillnad. De har lärt sig att hålla rätt växel och trampar i konstant fart hela tiden. Samt har benstyrka att göra det så klart.
Om jag tränar upp mig och lär mig att hålla 25 km/h i snittfart på cykel så kommer min färd till jobbet att ta 36 minuter istället för nuvarande 47 minuter. Med dusch så kommer det att vara samma tid som det tar att åka med bil. Klockrent med hälsobonus!

Jag har insett att jag behöver lägga till en femtiolapp och skaffa mig en cykeldator som visar hur många rotationer jag momentant håller för att på så sätt hjälpa mig hålla konstant tramp fart.

När så gott som varje cyklist trampar på misstänker denne att det antagligen skulle gå lättare att trampa om man hade en bättre och dyrare cykel, med smalare hjul och med bättre smörjda vevlager. Det stämmer antagligen, men skillnaden är troligtvis långt mindre än man tror. En kollega tog isär sin 10 åriga cykel häromdagen och smörjde upp allt rejält. Han kände att det gick lättare men på sin 60 minuters färd till jobbet gjorde det 2 minuter snabbare.

Jag har ju berättat tidigare att det är stört omöjligt att när man vill det få cykelservice. Köp ny cykel eller lär dig serva själv. Jag håller på att försöka med det senare.

Jag sprejade ju på olja och pumpade däck i maj berättade jag ju tidigare. Häromdagen, på väg till jobbet när jag cyklade, så hoppade kedjan av. Jag fick då koppla loss cykelväskorna, vända på cykeln och häkta på kedjan igen. Jag såg då vad snustorrt allt var. Dreven var dammiga och lite rostiga och kedjan likaså. Här krävdes olja.

När jag frågar runt i butiker och bland kolleger så krävs tydligen en rejäl inoljning en gång om året. Dvs fälgarna måste demonteras så att man kommer åt kullagren. (Har jag aldrig i mitt liv gjort)

Kedjan måste oljas in minituöst per länk så att oljan hamnar där den skall. (Har aldrig gjort det – har spreyat med 5.56 olja). Och cyklar man mycket som jag gjort på sistone behövs det ju en rengöring och inoljning betydligt mer än en gång om året.

En cykel ser ju initialt ut som en ganska enkel mekanisk pryl. Men att ge sig på 24-växlade Shimano växlar, kedjor, navkapslar, kullager och vajrar är inte så enkelt om man inte kan. Man behöver rätt verktyg, utrymme och plats samt de rätta delarna. Samt KUNSKAP och ERFARENHET. Dessa två sista saker har jag inte och de går dessvärre inte at köpa i butik trots att jag är välbärgad.

Under kommande vecka skall jag således försöka lära mig underhålla cykeln som man skall. Skall försöka skaffa mig erfarenheten och kunskapen. Jag har skaffat verktygen och smörjfettet. (1500 kr) Och tid har jag ju då jag har semester.

Det finns en butik i stan som endast säljer cyklar. Dom heter Cykloteket. De erbjuder förutom svindyra cyklar även att man när som helst kan komma in och få sin cykel servad – gratis. (förutsätter att man köpt cykeln hos dom) Ett rätt fint erbjudande. Men man förstår varför cyklarna från start är svindyra. Men om jag bestämmer mig för att köpa en ny cykel så kommer jag nog att köpa den av dem. Fan vad bekvämt att bara lasta upp cykeln på kroken, köra över dit och få allt ordnat. Vad sägs om denna cykel som kostar 13 300?

Jag har lovar mig själv att fortsätta cykla på min gamla cykel och lära mig underhålla den fullständigt innan det blir något eventuellt nytt cykelköp. Kanske kommer jag då till insikt om att mina nyvunna meckarkunskaper och min gamla cykel räcker för att jag skall kunna ta mig fram i den stil jag behöver. Eller så får jag insikt i vad jag verkligen vill ha och kanske behöer.