Mitt i semestern

Vi (Kerstin, mina döttrar och jag) kom i natt hem från Kanarieöarna där vi vistats i två veckor. Vi hade hyrt min arbetsgivares bungalow vid stranden av San Augustin i 2 veckor.

Klimatet är fantastiskt. 25-30 grader jämt. Kvällstid bara 22-24 grader. På södra sidan där vi befann oss var det blå himmel jämt.

Vi åt frukost utomhus på terassen varje dag samtidigt som vi lyssnade på vågornas brus.

Det fanns en stenlagd strandpromenad som sträckte sig 5 kilometer, och denna gick Kerstin och jag två varv varje morgon. (Döttrarna såg på TV under tiden..;-)

Det var ju min arbetsgivares bungalow vi hyrt och den var av god klass och kondition. Fint badrum med dusch och toalett samt utrustat kök (dock utan mikro) Huset saknade luftkonditionering.

Vi låg och flämtade i värmen på nätterna. Vi kunde ha fönstren öppna, men hade ett ganska tättslutande galler nerfällt då det sprang omkring så mycket lösspringande katter.

Efter tio dagar började vi dock frysa i den 25-gradiga kylan. Man anpassar sig,,,
Sängarna var anpassade för folk på max 55 kilo. Kerstin med sina 65 kilo fick ont i höfterna. Jag med mina 90 kg fick rejält ont i ryggen varje morgon. Mina döttrar som vägde under 55 kilo hade inga problem.

Detta kommer jag att propsa på att fritidshusstiftelserna uppgraderar sängarna. Självklart skall jag också försöka gå ner i vikt ;-)

Terassen var fantastisk och där spelade vi mycket kort (bl.a. vändåtta) och brädspel samt åt våra måltider.

Jag hade hyrt en bil, en Citroën Berlingó 1.6D bägge veckorna. Vi hämtade upp den vid flygplatsen när vi kom fram och lämnade den åter när vi skulle flyga hem. En trevlig upplevelse och mycket billig. (3500 kr inkl försäkringar och fria mil för 14 dagar) En trevlig upplevelse. Det gav oss stor frihet att upptäcka och undersöka hela ön. Exempelvis otaliga stränder, vildmarksmusséer, delfinuppvisningar, en hylla på ett berg med en restaurang eller en ravin med grottor där en av dem var en restaurang belägna i en grotta. Bästa exemplet för flickorna var det stora shoppingcentret som man behövde köra bil till. Carrefour och Zara. Medan de handlade satt jag och läste bok på ett fik i ett par timmar.

Vi handlade också en hel del god mat som vi tillagade i bungalowens kök. Det slog de lokala restaurangernas turistmenyer med hästlängder. Efter en dryg vecka föredrog barnen att vi lagade mat hemma.

Vi kom hem i natt vid 00:30. Hela dagen hade gått åt till att städa vår hyrda bungalow samt resa till Arlanda via Barcelona. Jag kom inte i säng förrän vid 03:00. Hade inte ro.
Nu i morse vaknade jag vid 08:00 och gav mig då iväg på cykel de 16 km till Rissne för att hämta min bil som stod i min arbetsgivares låsta och övervakade garage. (svedd av senaste inbrottet vågade jag inte lämna den utanför mitt hus i Sollentuna)
Jag hade inte cyklat på 2½ vecka, men väl gått 1½ timme per dag. Detta till trots märkte jag tydligt av hur min kondition hade försämrats. Jag fick maxpuls i backen i Danderyd där jag för bara 2½ vecka sedan seglade upp med bara lite flås. Konditionen gäller det att underhålla.

Min äldsta dotters mamma kom hem för att hämta henne idag och jag bjöd på hemlagade chokladmuffins och kaffe. (imponerande, eller hur? ;-)

Tidigt i morgon bitti skall jag åka till BMW med min bil där jag skall få de sista detaljerna monterade efter inbrottet. (låskolv, omlackerat handtag samt CD-växlare). Jag åker dit med cykeln på kroken så att jag kan åka runt på dagen i väntan på att bilen skall bli klar.

Sedan är bilen verkligen i kanonform. De sista två inbrotten har ju egentligen uppgraderat min bil med nya komponenter.

Hur skall vi nu använda våra sista 2½ veckorna av semester? Inga egentliga planer. Men bilen skall säljas (dyrt) och en ny skall införskaffas. Om vi lyckas få till detta under semestern står i stjärnorna.

En hel del tomtarbeten behöver utföras. Hängrännor, sopa uteplatser, olja staket och terass etc behöver utföras. Samt att inte förglömma: Valarbete. Tidningar skall delas ut i området. Och flygblad skall delas ut vid pendeltågsstationer mm. Och det skall knackas dörr. Samt sittas i valstuga. Och delas ut valsedlar. Valet är den 19 september och då skall banne mig Alliansen vinna igen! Jag är en av de gräsrots valarbetare som utan betalning gör en massa i det tysta.

Ja, så här känns det för mig mitt i semestern.

Hur känns det för dig?

Oscar

Konflikter

Jag tror att ni alla har råkat ut för konflikter med medmänniskor. Relationer, vänner eller arbetskolleger.

En hel del konflikter uppstår på arbetsplatsen. Inte konstigt då det är där vi spenderar det mesta av vår vakna tid. Jag förväntar mig av en ansvarig chef att denne skall aktivt gå in och försöka få parterna att lösa konflikten själva eller aktivt få till förändring så att konflikten inte varaktigt försämrar arbetsplatsens trivsamhet och produktivitet.

Min erfarenhet är att de konflikter som uppstår på arbetsplatser tigs ihjäl. Eller att ansvariga chefer försöker begrava dem. Eller att cheferna låtsas som om de inte fanns.

Jag lider med biskop Sven Thidevall som i veckan avgick från sin biskopstjänst på grund av konflikt. (ja, han är en kompis)
Allt för sent skickades en annan biskop ner till Växjö för att medla. Lösningen blev till slut att Sven fick sluta. I detta fall högsta hönset – biskop Thidevall. Obs: Konflikten är olöst.

Min erfarenhet ger vid handen att de flesta skyr och flyr konflikter. Ändå uppstår de hela tiden. Och de kan bli riktigt inflammerade.

Jag har bestämt mig för att försöka gå några bra kurser i år så att jag som chef eller part i en konflikt vågar agera på ett klokt sätt och nå större harmoni. Min härliga chef Eva har lovat stötta mig och kommer att försöka finansiera kurserna.

Julnyheter!

Jag har roat mig med att sista veckan vara rejält förkyld. Då jag idiotiskt nog anser mig vara oumbärlig har jag gått till jobbet varje dag ändå. Jag har inte cyklat sista veckan pga förkylningen, men kanske också beroende på snart en halv meter snö och minus 12 grader kallt. Jag har dock prisat mina nya dubbade vinterdäck av märket Nokian Hakkapellita som fungerar toppen! Det blir roligt att sladda runt i snömodden med dem. Bra grepp trots urusla förhållanden.

Jag har haft det intensivare än värst på jobbet sista månaderna. (Gissa varför jag blev förkyld). Det mest utmärkande har varit en projektgranskning jag och en kollega ombetts göra. Vi ombads granska om projektet som skall ta fram en ny internetbank om de höll måttet avseende ledarskap, styrning och planering. Vi har sista veckan presenterat vår analys i diverse olika dragningar för höga potentater.
Trodde först att jag skulle få sparken för att vi var så ärliga och sågade upplägget jämns med fotknölarna, men så blev det inte. Vi fick mycket uppskattning.
Vi förtjänade vår lön med råge denna månad.

Som efterrätt på min nyss avslutade förkylning har jag som vanligt fått ett större herpes angrepp på överläppen! Den är mycket synlig och framträdande. Urkul, eller vad säger du?

Hjälpte barnens mamma att flytta in i sin nya lägenhet i Gröndal i går. En större trea med utsikt över vattnet om man tittade snett ut till vänster från köksfönstret. En fin lägenhet. Dyr.
Dottern och jag åkte iväg till Alvik för att köpa färg och andra målargrejor till hennes rum. Hon ville inte ha Barbie rosa tapeter. Nu skulle det istället bli lila fondvägg och gråa sidoväggar.
Gröndal ligger förvånansvärt centralt. Man är uppe på Essingeleden på två minuter, och sedan går det blixtsnabbt att ta sig dit man vill.

Jag hann med en konsert i konserthuset vid Hötorget igår också. Hustrun köpte ett knippe biljetter som täcker fyra tillfällen, och igår var det andra tillfället. Vi lyssnade på Stockholms Läns Blåsorkester som spelade julmusik på ett humoristiskt sätt. Massor av barn i publiken och vi fick sjunga med. Urkul! Varade en timme drygt och det var precis lagom.

Vi sladdade hem i BMW:n (som för övrigt är nyservad för 6000 spänn) och köpte en gran! All time high för en ädelgran fö. 580 spänn för en Kungsgran! (Barrar inte)
Innan dess svängde vi förbi en butik (Clas Olsson – allas vårt älskade gubbdagis) och köpte ny julgransbelysning. Hustrun Kerstin kräver nu minst 100 led’s. Några fjuttiga 12 eller 16 stearinljuskopior med små lampor duger inte längre. Här skall det lysas upp!

Jag vaknar numer samma tid varje dag, dvs ca 05:30. På helgerna brukar jag gå och lägga mig igen efter att ha varit uppe i ett par timmar. De större barnen är ju dock ungdomar med helt andra behov – de sover gladeligen till lunch. Längre om de får.

Idag när jag tittade ut hade det fallit ytterligare 10-15 cm snö under natten. Det blir att skotta ett par gånger idag! Först snön på tomten fram till dörren och garaget, och sedan den upplogade vallen som plogbilen väljer att lämna på vår sida.

Sitter vid min älskade köksö nu tidigt på morgonen. Timers slår successivt igång ljusstjärnor och annan julbelysning. Lite stämningsfullt faktiskt.

Idag är det min slappar dag. Jag åker på att laga lunch till alla, men sedan senare på eftermiddagen får jag sova middag. Kl 17 ca kommer stora dottern hem och då skall den nyinköpta granen kläs.

Det är dagens huvudnummer.

Jag jobbar ett par dagar till i nästa vecka, men sedan stänger jag butiken och har ledigt fram tills den 11 januari! Underbart!

Till jul blir vi 9 stycken. All utom två sover över. Skall bli mysigt. Vi ser ut att få en vit jul.

Sonen festar på. Det blev inte så mycket pluggande första terminen. Jag undrade om han inte kunde komma hem till oss redan dagen innan julafton, men det gick inte för han skulle på finlandskryssning. Han kommer direkt från den hem till oss på julafton. Jag har beställt att han trots detta skall vara pigg, social och utvilad när han kommer. Hoppas att han lystrar.

Buljong

Jag använder ju regelbundet buljongtärningar när jag lagar mat. Du vet sådana där små kuber i staniolpapper som finns i smakerna fisk, höns och kött. Allt för att förhöja smaken på en sås, soppa eller gryta.

Härom månaden läste jag dock att dessa buljongtärningar innehåller allsköns konstgjorda onyttiga saker. Transfetter, smakförhöjare, extrakt etc. Massa E-nr.

Jag tog då fram ett av mina buljongtärningspaket och läste på innehållsförteckningen på kycklingbuljongen av märket Eldorado:

Salt, smakförstärkare (E621, E635), palmfett, maltodextrin, mjölksocker, vetemjöl, hydroluserat vegetabiliskt protein (majs, soja), kycklingkött 0,1%, jästextrakt, gurkmeja, kycklingfett 0,5%, nötköttsextrakt, aromer, rosmarin, selleriblad, syra (citronsyra), färgämne (sockerkulör).

Det här lät ju inte så kul.

Det visade sig finnas massor av recept i alla kokböcker och på internet om hur man gör sin egen buljong. Man sparade alla sina ben som var rester från måltider. När man fått ihop tillräckligt kokar man det jätte länge tillsammans med rotfrukter, lök och kryddor och fryser ner i lagom portioner.

Sagt och gjort. Jag samlade ben i frysen i fyra månader från våra måltider. Och sista veckan har det således pågått kok under helgerna som tagit ca 6 till 8 timmar. Det har silats och reducerats.

Jag har dock blivit riktigt besviken. Det har resulterat i en rätt vattnig soppa med glåmig smak. Det hade inte alls samma goda smak som buljongtärningsbuljong.

Har det verkligen blivit så att de äkta finstämda smakerna inte göre sig besvär längre då smakförstärkare och extrakt har gjort sitt intåg?

Lade jag ner allt detta jobb för att få något som inte är lika gott som de snorbilliga industriframställda och onyttiga buljongtärningar jag normalt använder?

Det verkar så.

Tankar?

Jordankare - aldrig mer

Grannen var less på att titta ut på vår sorgliga missväxande häck mellan tomterna. Vi diskuterade. År efter år. Ny häck? Riva ner allt och ha ingenting? Staket?

I år blev det av. Det blev staket. Grannen vurmade för sk jordankare. Det verkade vettigt och verkade innebära ett minimum av fysisk insats. . Man slipper gräva och gjuta. Man bara bankar ner tingesten med en slägga. Jag hade aldrig använt dem förr, men de var ju välkända på marknaden och borde vara bra,

Så vi köpte 17 stycken jordankare och började jobba.

Jorden på våra tomter är lerig och stenig. Vissa stenar är stoora. Vi stötte såldes omgående på problem.

En knytnävsstor sten som fanns någonstans nere i marken i jordankarets väg kunde förflytta det sidledes flera centimeter. Och då funkade inte vår staketuppsättning.

Ibland tog det tvärstopp. Då fanns det en stor jättesten som hindrade vår väg ner i marken.
Ofta fick vi ge upp halvvägs ner i marken då det tog stopp och när vi baxade ur jordankaret hade det böjts betänkligt.

I 13 fall av 17 var vi tvungna att gräva ur och ta ut alla stenar, fylla igen och åter banka ner jordankaret. Oj vad det sög tid. Ibland fick vi såga av jordankaret för att vi nått ner till urberget. I 6 av hålen kom vi inte hela vägen ner utan fick gjuta.

Vi hade således sparat tid och kraft genom att gräva och gjuta istället från första början. Ja, vi hade behövt vara mycket noggranna med mätningarna när vi satte ner stolpskorna i betongen, men jag är övertygad om att detta sammantaget hade gjort jobbet lättare och snabbare.

Jag kommer aldrig någonsin använda jordankare igen. Gräva, sätta ner papprör som man stagar upp med jord, fylla med betong och mäta oerhört noggrant när man sätter ner stolpskorna i betongen är det som gäller. Det går snabbast och kräver minst anstängning.

Någon som hat en annorlunda uppfattning eller som applåderar min?

Oscar

Att lära sig cykla

Jag tror jag var ca 5 eller 6 år när jag tidigt en morgon ”lånade” en kamrats cykel ur hans portuppgång och lärde mig cykla. Jag ville verkligen lära mig.

Kamraten var ovetandes om att jag cyklade till centrum och tillbaks. När han kom ner vid 8-tiden så stod hans cykel åter prydligt i trapphuset. Att cykeln fått sig en rejäl körare timmen innan syntes inte.

Nu, medelålders, 46 år, då bekvämlighet, relativ rikedom och rundör sätter in inser jag att jag måste röra mig mer. Ja, det är ju ett faktum att ämnesomsättningen går ner till noll med åren. Jag väljer således åter att cykla.

Jag köpte en fin Crescent Kebne 2002! 24 växlar. Dyr! Men tror du inte att jag slarvade så pass att jag lät den stå ute under tak under de sista sex åren utan att använda den!

För tre månader sedan putsade jag upp min cykel och cyklade till min nya arbetsplats i Rissne 15 km bort. Det tog mig 1½ timme! Och på det dusch och omklädning. Men det gav mersmak.

Jag cyklade inte så varje dag men väl en till två gånger i veckan. Tiderna till jobbet minskade successivt.

Det fanns ett gäng på jobbet som cyklade visade det sig. Vi möttes i omklädningsrummet och pratade cyklar, cykelväskor och annan utrustning. Samt tiden det tog att cykla.

En kollega han cyklade till Lidingö på 41 minuter. 17 km. En annan, han cyklade 22 km till Huddinge på 45 minuter. Jag, jag cyklade mina 15 km på 47 minuter….

Ja, detta med tiden har betydelse. På min uppfart står en ball BMW som jag älskar. Men i rusningstrafik tar det minst 45 minuter att köra bilen 15 km till jobbet.

Om jag cyklar tar det också 45 minuter, ja det vill säga samma tid, men då måste jag skjuta tiden det tar att duscha hemma till att duscha på jobbet. Således, för att det skall bli jämförbart, måste jag åka hemifrån en kvart tidigare. Men det tillåter ju inte dotterns skola etc.

Hur som helst så tar det ungefär samma transporttid i anspråk att ta sig till jobbet om jag cyklar eller åker bil. Det är betecknande.

Jag är ändå något av en tävlingsmänniska och kan inte låta bli att notera att mina kolleger tillryggalägger större sträckor på samma tid som jag tillryggalägger kortare sträckor!
Vad beror detta på?

På mina cykelfärder så hände det ibland att kedjan hoppade av. Upp och ner på cykeln. (Jag såg hur snustorrt allt var). Uppförsbackarna var mördande. Maxpuls. I nerförsbackarna vägrade cykeln gå över 40,5 km/h. Mina räfflade däck sjöng i nerförsbackarna och vittade om friktion. Jag insåg att cykeln behövde smörj och mer lättrullade däck.

Underhåll och smörjning? Troligt. Jag försökte således i våras boka servicetid hos cykelhandlare, men det var förkylt. Återkom i juli var standardsvaret. De hade fullt.
Jag köpte således en reparationsbok och många verktyg och försökte själv. Jag kom rätt långt faktiskt, men växlarna och bakre navet fick mig att gå bet efter många många timmar. Jag nyttjade således Cyklotekets reparatör nyligt och han fick ordning på det hela för en billig penning.

Min cykel har 24 växlar. Min cykel är en Crescent Kebne med Shimano Acera växlar.
Jag har alltid trott att ju högre växel man har desto fortare går det. Det är dock helt fel. Man skall se till att trampa ca 90 varv per minut oberoende uppförs- eller nedförslut. Aktiv växling krävs. Att trampa långsammare med högre växlar gör att man förutom att åka långsammare även förstår sina knän.

Tydligen så skall man med jämt tryck veva pedalerna trampa ca 90 varv per minut oberoende av om det är raksträcka eller brant uppförslut. Således gäller det att växla aktivt. Att långsamt trampa tungt förstör knäna. Samt onödigt bränner energi som man behöver senare.

Hade jag ingen aning om.

När jag sist, ca 7 år sedan, köpte en cykel, så hade jag som vanligt kollat marknaden mycket noggrant. Jag fick för mig att jag behövde en hybrid cykel. Jag hade dessutom förtroende för det svenska märket Crescent som garant för en kvalitetscykel.
Således åkte jag till en större cykelhandlare och bad att få köpa en Crescent Kebne. Han plockade fram den i ett platt paket, tog betalt och betjänade därefter nästa kund.

Vad jag då inte fattade var att min relativt långa längd på 173 cm över marken krävde en mindre ram. Och att förhållandet mellan sadelhöjd, vinkel på sadeln samt höjd på styret rejält påverkade komforten och kapacitet. Cykelhandlaren valde att inte använda eventuell kunskap inom detta område.
När jag kom hem monterade jag cykeln någorlunda. Jag cyklade några gånger, men lämnade därefter cykeln orörd utomhus i sex år.

Det är först på äldre dar jag inser fördelen av att cykla 15 km istället för att ta min balla BMW. Det tar ju samma tid!!! Men ger mig värdefull motion.

Jag har under perioden april-juni cyklat ca 25 gånger ToR till jobbet . 75 mil. Fått insikter. Känt blodsmak.

Den mesta insikten handlar om underhållet. Det krävs massor av olika verktyg för att fixa nav, växlar mm. Och för att använda dem behövs kunskap och erfarenhet. Jag har testat.
Har du cyklat 300 mil på din cykel behöver dina nav smörjas in. Så är det bara. Kullagren behöver bytas ut, kedjan behöver rengöras etc. För att inte tala om bromsar.

Jag kommer att inom en månad köpa en cykel av företaget Cykloteket. Främsta anledningen till det är att de erbjuder livslång service. Troligtvis en Commencal Babylon 1.
Jamen, sista veckorna innan semestern cyklade jag som fan. Men att få felaktigheter fixade gick ju inte.
Insikten om att min cykel behöver underhållas, att det finns en verkstad som utför det samt att det finns ett bokningssystem är allt.

På måndag morgon, vid ca 08:00, så cyklar jag iväg. Innan dess har jag lämnat lilldottern på Fritiids. Min nya cykeldator kommer att hjälpa mig hålla 90 trampvarv per minut, oberoende lutning på backen.

Pitt

Jag spelade ju mycket av kortspelet vändåtta med pappa och mamma i min barndom. Himla kul spel. Det var ju ett sätt att umgås.

Jag har överfört detta till mina tre barn och de är alla mästare på detta spel numer.

Det händer relativt ofta att jag förlorar mot min sex-åriga lilldotter. Det du!

Ikväll tappade jag behärskningen när lilldottern klådde både mig och hustrun igen och jag utbrast ”Pitt”. ”Vad betyder det?” frågade lilldottern snabbt. ”Det betyder samma sak som ’snopp’” svarade jag snabbt. Hon utbrast då ”Pitt Pitt Pitt Pitt Pitt …”. Hustrun blev mycket förgrymmad. Själv började jag skratta så mycket att jag fick hålla för ansiktet medan tårarna av skratt rann undertill. Jag kunde inte sluta skratta. Du kan gissa att detta eggade lilldottern. Hustrun försökte säga ”fy” medan jag höll för ansiktet och skrattade så att kroppen hoppade. Hustrun hade också svårt att hålla sig för skratt.

Den numer pensionerade skådespelaren Gösta Ekman gjorde ju ett nummer av ordet ”pitt” som jag ofta skrattar åt då jag tänker på det. Det fantastiska mediet Youtube gör det tillgängligt åter. Vänta…..jag måste torka bort skrattårarna…ja här kommer inslaget: http://www.youtube.com/watch?v=8jizYPsUgSM

Erkänn att ni åtminstone drog på smilbanden och tänkte – å vad löjligt…..Eller rinner skrattårarna? Som hos mig?

Studsmatta

Olika saker är ju på modet genom tiderna. Rullskridskor, skateboards, rollerblades etc. Varför inte nämna skidor, cykling etc. Ortopederna märker tydligt vilka av dessa sporter som för närvarande är på modet.

Sista fem åren har senaste innegrejen i villaområdena varit studsmatta. Det är ganska stora tingestar som mätt mellan 2 och 5 meter i diameter.

De gick ner i pris för ca 3-4 år sedan och mitt ex köpte en för 1200 kr som var 3,6 meter i diameter till stordottern som hon haft uppställd på sin tomt. (Nertagen på vintern)

Man hoppar således på en väv som är uppspänd en meter över marken. Hoppar man och tar i kommer man flera meter upp i luften. Att råka hoppa över kanten och dråsa ner i marken från 300cm till 150 cm i höjd är inte skönt eller tillrådligt. Oftast skadar man sig på något sätt.

För ca en månad sedan så lyssnade jag på ett radioprogram (P1) där en ortoped berättade att dessa studsmattor orsakade att 6000 personer i Sverige, varje år, skadade sig och fick uppsöka sjukvård. Oftast orsakades skadorna av att man var flera som hoppade på studsmattan och att en lättare person studsade av. Och att det fanns hårda murar, utemöbler eller andra ting utanför mattan som man ramlade på.

Ser du den blåa randen i bilden ovan till vänster? Den är ett skydd mot de fjädrar som spänner ut hoppduken. Där skadade sig många också. Inte bara de hoppande utan även de som stod omkring och klämde fingrar.

När nu mitt ex äntligen lyckats sälja sin villa kom Stordottern häromdagen och frågade om vi kunde tänkas ha studsmattan hos oss. Du kan tänka dig att lilldottern blev själaglad. Jag kunde helt enkelt inte säga nej. Så mitt ex och stordottern körde hit åbäket i atomer.

Så i igår satte vi ihop den. Aluminium ställningen var stabil och i god form. Och studsmattan var helt OK. Någon fjäder var däremot trasig och fjäderskyddet (det blå som går runtomkring ytterkanten var fransat och trasigt. Stella fick hoppförbud.

I morse åkte jag till en butik som heter Trampolinexperten i Arninge och köpte några nya fjädrar, nytt fjäderskydd samt skyddsnät. Kostade mig 2000 spänn.

Det var ett djäkla jobb att sätta ihop allt med hylsnycklar och råkraft. Men efter ett par timmar lyckades jag med god hjälp av Stella som räckte mig muttrar, brickor och verktyg. Ungefär så här ser det ut:

Sen kunde lilldottern äntligen börja hoppa. Hon hoppade i en timme i sträck!

Jag hoppas nu att jag inte kommer att sitta med lilldottern eller någon av hennes kompisar på akuten med benbrott, fotvrickningar, muskelslitningar eller annat. Jag har i vart fall gjort vad jag kunnat för säkerheten.